what is this about?

Att vara skitnödig är exkrementträngd tarm, men även fåniga åsikter. Men fåniga hur då? En studie visar tidens tecken och generationernas mankemang i sina försök att uttrycka mening.
      Det strålar ned längs benen, ändtarmen vibrerar som en klarinett och den första korven har redan trängt ut ur anus; den skriver i kalsongens textil en sång till den lediga, konditionerade toalettinrättningens lov. Du är skitnödig, bajsnödig. Men skitnödighet kan också vara ett själsligt tillstånd, eller rättare sagt ett förbud, för blir dina kommentarer eller åsikter avfärdade som "skitnödiga", kunde du lika gärna ha bosatt dig inne på en toalett i evig, illaluktande ensamhet.
      Vi ska ta och studera denna andra typ av skitnödighet och kan till en början konstatera att det då inte är bålens nederdel som är fylld med olämpligheter, utan huvudet. Och det märks strängt taget inte heller förrän det eländiga rinner ur dig. Det handlar alltså om uttryck som känns ansträngda. Men det är inte ansträngdhet hur som helst, utan en mycket speciell typ. Ett grundkrav är att det ligger något pinsamt i uttryckets ton. Ett annat grundkrav är att upphovsmannen eller -kvinnan inte är medveten om hur budskapet uppfattas. Det är alltså omöjligt att vara medvetet skitnödig.
      En som är något av en expert i ämnet är författaren och journalisten Bengt Ohlsson, mest känd för sina kåserier för Dagens Nyheter. Han har i flera år använt begreppet "skitnödig" - och mycket träffsäkert - för att beskriva olika företeelser. Vi gjorde en liten e-post-intervju med Bengt, för att få ta del av hans syn på saken. Så här svarade han:

jag är ledsen men jag hinner inte

bengt

VI GAV EMELLERTID inte upp så lätt, utan företog en sökning bland hela världens webbsidor. Resultatet styrkte tesen om att "skitnödighet" är ett hett begrepp. Det första vi hittade var en musikrecension i Aftonbladet, skriven av kritikern Ronny Olovsson. Skivan i fråga var Görel Cronas "Sjunde ön". Ronny skriver:

Jag förväntar mig faktiskt något riktigt skitnödigt och pretentiöst, men Görel Crona klarar sig utan att falla i de klassiska fällorna.

Vi ser alltså att den skitnödige är pretentiös och ofta begår de gamla vanliga misstagen. Vi lägger det på minnet. Det andra exemplet som dök upp i webbläsaren var popgruppen Kents insändarsida. Där hade Kent-fanet "JB" svarat att annat fan, "Ol'moz", enligt följande:

Ol'moz din trötta gamla åttio-tals fetischist...
---
Skitnödigt smeknamn du har hittat apropå ingenting.

JB menar att "Ol'moz" är ett gammalmodigt namn (från åttiotalet?) och kallar det därför "skitnödigt". Vi ser återigen kopplingen mellan skitnödighet och en omodern hållning.

NÄSTA BEVINGADE SKRIBENT var "Robert", en uppenbart fiktiv person som figurerar i en såpoperaliknande tjänst på kaffeleverantören Löfberg Lilas hemsidor. "Robert" skriver en slags dagbok och säger bland annat så här:

Om jag ska försöka att definiera vilken tradition jag skriver in mig i, är det väl en blandning av Dylan (tiden runt 65-66) och Lou Reed (början av 70-talet). Jag tycker att jag lyckas mycket bra med att behandla mitt civilisationsäckel, utan att det för den skull blir skitnödigt krystat.

Han omnämner vidare trubaduren Peter Lundblads sång "Ta mig till havet", och föreslår att ordet "kung" borde bytas ut mot "korv"

både i betydelsen matprodukt och exkrement

eftersom det ger en

jävligt intressant dekonstruktion av hela texten

För "Robert" tycks begreppet skitnödighet ha en nära koppling till sin fysiologiska grundbetydelse, särskilt som han direkt kopplar ihop det med att krysta. Han ser sig vidare som en korsfarare, utsänd från en äldre tid, som hela tiden måste kämpa för att hans svårigheter i vardagen 1998 inte ska göra honom "skitnödig". Han är helt klart omodern, men riktigt hur kopplingen till något "skitnödigt krystat" ser ut, framgår inte.

"ROBERT" ÄR OMODERN i sin person, men i övrigt väldigt trendig, förstår vi med god grund i hans webbanknytning. För vår näste hävdatecknare, Svante Tidholm, gäller samma branschtillhörighet. Svante bedömer vi emellertid vara en människa på riktigt. Han jobbar på företaget Spray, som framställer webbproduktioner av Löfbergs Lila-slaget. Skall vi i Svante Tidholms berättelser hitta fram till ursprunget hos begreppet skitnödighet? Vi tittar på vad Svante skriver:

allt var liksom lite ansträngt och skitnödigt och dom som var där var lite för gamla och ville vara unga men det är inte så enkelt att vara ung som man tror. det hjälper inte att skrika cyberspace och sätta på sig skinnjacka eller sätta på sig peruk och lackbrallor.

Svante är en typisk kille i civilisationens förled. Han går i bräschen för utvecklingen och avskaffar efter behov konventioner och inrökta hållpunkter i tillvaron. Han bryr sig exempelvis inte om att inleda meningar med versaler och heller inte att kommatera. Det är konstnärlig frihet i en liten ask.

VI KAN UTGÅ från att Svante Tidholm är tidsandan förkroppsligad och även han leder oss till begreppets ursprungliga betydelse ("ansträngt"), men bara i viss mån. Därefter kommer det: "...de som var där var lite för gamla och ville vara unga men det är inte så enkelt att vara ung som man tror."
      Aha! Skitnödighet går alltså ut på att någon person eller personens uttryck inte tillhör rätt tid. Det har alltså inte direkt med modernitet att göra, utan begreppet uttrycker ren anakronism. I Svantes exempel uppstår skitnödigheten när någon som är gammal försöker vara ung, men inte lyckas, och detsamma, eller det omvända, gäller även de övriga referenserna.
      Vi är framme och kan konstatera att Internet bjuder oss samtiden serverad på silverfat. Med musen och tangentbordet dissekerar vi framtid, dåtid, nutid, i skärmen framträder den avslöjande, penetrerande mikroskopbilden, och genom de unga, moderna skribenterna skådar vi de rakaste ränderna i civilisationens dunkla moiré. Viva dolorosa!

text och foto: RIKARD WESTMAN

In Swedish, the adjective or pronoun "skitnödig" signifies two different but related qualities in someone, or rather, someone's expression, written, spoken, sung or else. The original meaning of the word is "got to do number two" or "have to shit" (from "skit" - "shit", and "nödig" - "in need"). The second and more modern meaning is something like "intellectually strained in an embarrassing way". The word being so new, the exact meaning is not easy to define, but in this story we make a great effort, using among other things the power of Internet search engines, and the profound prose of young, Swedish trendsetters, such as rock critics and web designer, to deduct a proper definition. We succeed.
© Copyright 1998 Asshole Magazine

asshole 1/98 \ editorial \ zeitgeist \ homme \ femme \ concept \ moda \ power boy\resort\garment \ conte \ bowles